29/12/2022
Tisdag morgon packade vi våra ryggsäckar med varma kläder, sovsäckar, liggunderlag, tält och mat och körde mot Fantail falls. Därifrån tog vi oss över floden, och påbörjade uppstigningen mot Brewster hut - som senare visade sig vara Nya Zeelands andra brantaste hike. Vi gick igenom tät skog, med en stig utgrävd i rötterna - som har skapat stor stege/trappa uppför berget. Stigningen var skoningslös - från start till slt var det en enda stor uppförsbacke, utan paus för att ge benen vila. Ungefär 1000m stigning, fördelat på 2km avstånd - som med stigningen blir till 4km av ren tortyr. När vi äntligen nådde toppen 5 timmar senare, kunde vi njuta en helt spektakulär utsikt över de omkringliggande berg. Men batterierna var tillräckligt avladdade, att det enbart fanns energi kvar att koka lite vatten til vår medtagna färdigrätt - och att slå upp vårat tält. Resten av kvällen spenderade vi i sällskap med en liten familj av Kear, bestående av föräldrar och 4 ungar. Efter det kröp vi ned i våra sovsäckar, i vårt mycket klaustrofobiska tält och fick några få timmars sömn. Tidigt nästa morgon vaknade vi, och bestämde oss för att vi inte hade utmanat höjdskräcken tillräckligt 🥲 Och började klättra ytterligare 2.5km längs bergssidan, till Brewster Glacier och njöt den fantastiska utsikten av morgonsolen i 1700m höjd. Och sen var det dags att påbörja den långa vägen ned. De stora stegen nedför en 4km lång trappa av rötter, med en uppackning på närmare 10 och 15kg - var milt sagt tufft för både fötter, knän och lår. Träden som växte vid sidan av stigen, fick ta emot en del av vikten, när benen inte längre kunde klara av det själva. 4 timmar senare var vi äntligen tillbaka på rak jord, och vi har nog aldrig gett varandra en mer välförtjänt highfive än vi gjorde då. Efter det fick vi varsinn jättestor, flottig portion english breakfast, och en riktig god natts sömn i vår älskade lilla van 🌻