25/03/2024
Hej vänner. Mitt senaste nyhetsbrev för er som inte får det på annat sätt. Är det tur eller skicklighet som avgör? Varför har jag lagt ner min promenad till Mount Everest? Och vad menar egentligen kapten Haddock? Detta och mycket annat får du svar på nedan.
Tre frågor till dig. En till mig.
Häng med på en spaning som kanske säger något om oss människor. Eftersom det är – typ – lite molnigt vid framtidshorisonten praktiserar jag egenterapi. Varje dag behöver jag peppa upp mig med någon bra nyhet, annars deppar jag ihop. Så jag dammsuger bland alla tidningar/podar/profiler jag följer och letar efter dagens goda nyhet. Alltid hittar jag något. Stort eller smått.
Nyheten publicerar jag på Instragram. Varje morgon. Jag tänker att fler än jag behöver lite daglig dos av positivism.
Problemet är bilderna. Mitt koncept fullständigt totalkraschar mot Instafeedens norm: ”Här är såå snygga jag med mina såå snygga vänner i såå snygg miljö”. De bilder jag gör för att illustrera mina goda nyheter är så apfula att mina döttrar funderar på att säga upp bekantskapen.
Det är Chat GPT:s fel. Jag promptar – AI svarar och resultatet blir visuell katastrof. Men nu är det ju inte design jag vill leverera utan ett litet hopp om framtiden. Så jag fortsätter, men tankeställarna står på kö. Jag får 10 ggr fler likes på en bild på mitt hus i Cannes, än på en nyhet om nytt malariavaccin i Afrika.
Vad ska vi göra åt detta? Är det fel på mina promptar eller på mänskligheten? Besök gärna min profil på Insta. Ta en titt och återkom med dina tankar.
…
”Termometern fungerade innan man visste hur den fungerade”, läste jag nyss i en bok. Vi mätte temperatur långt innan man förstått varför vätska (ex kvicksilver) expanderar i värme. Intressant. Jag tänker på AI och ”the black box problem”.
Idag finns teknik som svarar på t ex vilken kandidat som lämpar sig bäst för ett jobb. Eller, mer avancerat, om en person är skyldig till ett brott. Tekniken har i praktiken alltid rätt – men om vi inte kan förklara hur svaret kommit till, så har vi ett problem. ”The black box problem”. Jag läste om detta när jag distanspluggade AI på Oxford.
Ska vi använda teknik som visar oss de rätta svaren när vi inte förstår hur de kommit till?
Det sägs att smarte Niels Bohr reste över Atlanten tillsammans med väldigt smarte Albert Einstein, strax efter att Einstein lanserat relativitetsteorin. På kajen i New York fick Bohr en fråga av en journalist. ”Nu har du tillbringat 5 dagar med Einstein på en båt. Har du förstått relativitetsteorin nu?” Bohr svarade; ”Nej. Det har jag inte. Men jag har förstått att han har förstått.”
Räcker det för oss människor när vi nu tar itu med AI på riktigt? Att förstå att vi inte förstår? Artificiell intelligens mot mänsklig dumhet? Fundera och återkom gärna med dina tankar.
Apropå intelligens; En kul rebus: Vilken sjukdom är detta? ”Bild på katt + 5 min + Bild på katt”. Svar i slutet av detta nyhetsbrev.
…
Min franska kan bli bättre och eftersom jag numer har ett litet hus här vill jag lära mig mer. Frågan är hur? De där kurserna gör mig mest rastlös. Men så ringde Håkan på Seriehörnan och berättade att han fått in en komplett samling Tintin album, på franska!
Jag slog till. Med ett lexikon i ena handen och kapten Haddock i den andra lär jag mig nu vad ”Anfäkta Anamma!!!” heter på franska. (Bachi Bouzouk!!!) (Nej, just det. Betyder inte samma riktigt. Men så är det ju här nere. I Frankrike har det mesta en djupare mening. Cést la vie.)
Hur som är det ett roligt sätt att plugga franska. Och min respekt för Dupontarna växer varje dag.
…
Som läsare av mina nyhetsbrev numer vet, har jag tagit för vana att uppsnacka någon ur bekantskapskretsen som på ena eller andra sättet förtjänat lite värme. Helt utan förvarning och bara för det är kul.
Idag tänker jag på Lennart Lindorsson. En gång marknadschef på Volvia och under många år min största kund. Som visade mig fortsatt förtroende även efter den kampanj som ledde till 5 minuter inslag i Rapport. Reklamskandal! Vi hade fusk-lappat bilar på Heden och… många missförstånd och lång historia. Till slt fick Lennart stå i TV och försvara sin reklambyrå. ”Kunderna ska ju inte bli lidande…” sa han plågat i blåsten utanför kontoret medan slipsen stod som ett streck västerut.
Men Lennart har humor och ett varmt hjärta. Jag och mina kollegor fick ringa upp de (tre) lidande kunderna och be om ursäkt. Sedan jobbade vi vidare med Volvia i 10 år till. Utan Lennart hade varken jag eller min byrå aldrig kommit dit vi kom. Det är sådana människor som han som bygger andra människor.
Därtill är Lennart öisare vilket också säger en del.
…
Drömmaren i mig har en bucket-list. Det står en del på den jag inte delar med dig, men en idé är min vandring till Mount Everest base-camp. Katmandu. Lukla. Namche Bazar. Gorak Sheep… de underbara namnen på byarna man passerar sätter fart på fantasin och de första dagarnas promenad, smala broar över brusande forsar när det fortfarande är grönt, sägs vara paradiset på jorden. Promenaden tar 10–14 dagar beroende på guide och jag har några offerter på skrivbordet. Men…
Det är det där med att gå på ”herrarnas”. Ingen har dragit VA upp till Mount Everest och därför sätter sig många bakom en sten när nöden faller på. Vilket den ju gör ganska ofta där uppe. Och bland stenarna finns ingen mylla som kan ta hand om organiskt material. Och det blåser mycket. Alltså flyger våra lämningar fritt omkring, att landa på någons tallrik vid lite otur.
Jag försökte övertala min vän Calle att följa med. Han svarade med en ordvits: ”Basecamp är bajscamp.” Så var det med den drömmen.
Veckan före midsommar kör VM i reklam, Cannes Lions, igång igen och jag är på plats som vanligt. Den första listan föredragshållare har publicerats och som alltid är den lika bred som djup som spännande. Bland andra Deepak Chopra, som jag ju vet vem det är men inte har någon djupare relation till, ännu. Därtill chefer för LEGO, Amazon, Novo Nordics, PG, Unilever och många andra talare som inte blivit offentliga än. ”Alla” är verkligen här och jag vässar pennan. Lovar rafflande återkoppling via alla möjliga kanaler. Och via ett öppet föredrag på Bioroy den 21/8. Håll ögonen öppna för inbjudan.
…
Om Don Draper funnits på riktigt hade han garanterat varit på Lions. I den numer klassiska streamen Mad Men är han istället en av frontfigurerna på en reklambyrå på Madison Avenue under 60-talet, då den kreativa revolutionen tog fart. Jag har återtittat mig igenom nästan alla säsongerna nu och tänker att allt inte var bättre förr. Cigaretterna, spriten och mycket (inte allt, än) av ojämlikheten har vi blivit av med.
Men en del av det som gör reklamen till ett så fantastiskt kall, lyser genom min TV och lever kvar än idag. Jakten på idéerna. De nya tankarna som vänder allt på ända. Draper lyckas sätta fingret direkt på den där pulsen som, när man väl känt på den, inte kan leva utan.
…
Annars rullar det på ordentligt. Jag lever livet som fristående ”konsult” med allt fler uppdrag i fullmatad kalender och jag ska inte klaga på något. Halstabletter, möbler, lastbilar, batterier, vätgas, alkoholfria viner, appar, uppfinningar, forskning om framtidens läkemedel… Föredrag, böcker, filmer, dataspel… Finns det en röd tråd, så är det numer människorna jag jobbar med. Sådana som jag tycker om. Det ska vara roligt när det ringer i telefonen.
…
Jag skriver dessa rader på altanen i Cannes. Drygt 20 grader och strålande sol. Havet glittrar turkos. En papegoja flyger förbi. En kyrkklocka ringer i fjärran. Jag har sovit bra som jag alltid gör här och snart blir det omelett med kantarell. Jag har det underbart. Har jag förtjänat det? En fråga till mig själv jag funderar över utan att hitta något bra svar. Kanske vill jag inte riktigt inse hur mycket tur jag haft. För det är nog mest lyckliga omständigheter, skulle jag tro.
Å andra sidan; ”Chance favours the prepared mind” heter det och en sak är jag i alla fall säker på. Jag har längtat hit i hela mitt liv.
Hustru Sofia har hittat sin alldeles egen ekvation för hur man säljer kök och dressingrooms i den djupaste av svackor. Hon toppar årets siffror med +20% som i sin tur var +20% från året innan. Och jag har (tyvärr) ingen annan förklaring än att hon aldrig följt mina råd.
Yngsta dotter Emelie är strax klar med utbildningen, hon vill bli kriminolog. Som grattispresent fick hon biljetter till Taylor Swift i sommar. ”Tack” sa hon. ”Men jag blir ännu gladare om ni, mamma och pappa, också tittar.”
Konserten finns att streama. Snart har jag kanske lärt mig att det inte krävs blåjeans, baskaggar och Stratocasters för att skapa stor musik.
Äldsta dotter Amanda gör sin musik själv. Hon sjunger och gigar och släpper nya låtar med jämna mellanrum. Resan fortsätter framåt och uppåt. Men den är lång, vet pappa. Som ändå tycker att man måste följa sin dröm, för varför ska man annars hålla på?
Når vi våra mål med tur, hårt arbete eller skicklighet? Tål att reflekteras över, återkom gärna om du har en smart insikt i frågan.
Rebusen? Vilken sjukdom är detta? ”Bild på katt + 5 min + Bild på katt”. Enkelt: Blåskatarr. Varför? Fundera en stund. Maila annars här så får du svaret.
