01/06/2022
Jag har blivit sviken av nära och kära vid flera tillfällen när jag behövde dem som allra bäst 😢.
Men som en underbar vän ❤sa häromdagen till mig "jag är ju din familj för det är inte alltid blodsbanden utan sina själars samband som verkligen räknas".
Jag tänkte efter en liten stund och sen grät jag en skvätt, och tänkte efter igen att hon har ju faktiskt helt rätt.
Det finns olika nivåer i Universum och det är väl något karmiskt med att familj och vänner sviker i så många familjer 😇
Vad vet jag.
Men de är nog inte vår själsfamilj då antagligen.
Ibland känner jag att jag inte vill ha något med folk att göra för vissa i den " så kallade gamla familjen" tillför mej ingenting längre.
Dom finns helt enkelt inte och har inte samma språk som jag har.
När man ser dom eller möter dom känner jag ingenting, absolut ingenting, då vi antagligen lever i skilda världar och inte förstår oss på samma sak..
Ser även deras tillkortakommanden både då och nu och dom har svårt med både ärlighet och äkta sann kärlek.
Kanske är det meningen att vi som kännt oss svikna och helt ensamma ska hitta vår själsfamilj i den här tiden, i just vattumannens tidsålder.
För ett tag sedan och långt tillbaka i tiden, såg jag något om att man ska ställa upp för de personer som betyder något för en, dom personer som också ställer upp för en själv men som ändå inte är närvarande vid något samtal.
Jag började tänka igenom de personer som finns i min omgivning.
Min släkt, mina vänner, mina bekanta och alla andra.
Och det är inte lätt.
För det gäller att göra dem alla, som jag kommer på, rättvist bedömda och få det dom själva lever upp till och det blir alltid någon som gnäller eller tycker att man gör fel, fast dom själva aldrig gör fel eller åtminstone tror själva att dom aldrig gör fel..
Ja det är knivigt minsann.
Men till slt måste jag ändå försöka ge mig själv en rättvis bild av människor, såsom nära och kanske också kära..
Det visar sig inte vara så många, som jag kan ställa upp på och försvara, när de ändå inte är närvarande.
Det är ganska få.
Det låter hemskt men jag vill också vara ärlig mot mig själv.
Jag vill vara rättvis mot dom som tänker även på mig.
Jag har gått igenom så mycket he***te i livet, och så mycket sorg, så mycket negativt och många av de s k vänner, släkt etc, har inte funnits när jag verkligen behövde hjälp och stöd.
Det har gjort mig väldigt stark också psykiskt.
Det är jag jätte tacksam för. För det starka psyket behövs verkligen när jag vill och när jag kan försvara mina nära änglar och mina underbara människor som verkligen finns i min närhet.
De finns och det är mycket mer än underbart.
Jag älskar livet.
Jag älskar människor som hjälper och som också vill bli hjälpta.
Jag älskar personer som ger mig det lilla extra, som egentligen är en ren kärleksförklaring.
Jag älskar människor oavsett.. Det viktiga är att vi ser, att vi hör och att vi finns där, när vi behöver ett handtag.
Konkret eller också själsligen.
Ni är inte alla här som kan läsa vad jag har skrivit, men oj så mycken kärlek våra relationer har.
Stor varm kram till alla er som gått igenom den riktiga smärtan att ha blivit svikna av vänner och familj för jag vet hur ni har lidit.
Jag själv är glad att man inte behöver vara ensam om det, utan att det finns många, många fler..
Tack till alla er som verkligen finns🥰