04/10/2024
När min pappa dog och jag skulle städa och sortera i hans hem hittade jag en handduk i en låda som jag formgett och sedan gett honom. Den var helt oanvänd och prydligt ihopvikt. Jag blev både glad och ledsen, varför hade han inte använt den, tyckte han inte om den? Men sedan har jag tänkt att det kanske var tvärtom, han var helt enkelt rädd om den.
Handduken har ett motiv som för tankarna till vallmo. Under sommaren som gått, den första utan pappa, har jag fotograferat mängder av vallmo. Ögat har sökt dem både i Maglehem, Brösarp, Åhus och på Gotland. Jag älskar färgen och vallmons sprödhet. Också något med att den växer vilt, gärna i vägrenar och på platser där inget annat växer. Hur gärna man än vill plocka och sätta i vas är det bara att ge upp, det låter sig inte göras, då tappar den bladen direkt. Men vallmon har också förknippats med slagfält. I Flandern var vallmon en av de första blommorna som började växa på fälten efter första världskriget och de har kommit att symboliserar de som kämpade och stupade där. Poppy day är den 11 november. Vallmon påminner oss om livets skörhet och skönhet.
Hittade också en äldre namnsdagshälsning till pappa i min mobil, den 18/6 på Björn-dagen. Även där en vallmo.
Pappa och jag hade en schism kring disktrasor som slutade med att han fick ca 100 disktrasor av mig i present. Vid det laget log han. Även en del av de disktrasorna hittade jag, oöppnade, när jag städade efter pappa, han var en man som inte slösade på saker i onödan.
Men leva kunde han, han tog vara på livet i dess fullhet och trivdes nog som allra bäst med massor med människor omkring sig. Saknar honom så.
